På internetcafét bortanför den gula hyundai-skylten

Där sitter jag just nu, och bara för eran skull skriver jag med å, ä och ö, trots att de egentligen inte finns på tangentbordet. Däremot har bokstaven ñ en egen knapp och det är bra när man ska skriva på spanska. Och det borde jag göra nu, jag borde skicka mail till alla de personer vars lägenheter jag har ansett vara tillräckligt bra för att hamna bland "Mina favoriter". Men av någon konstig anledning kommer jag inte längre än så. Två poäng får jag i alla fall för att jag gick hela Blasco Ibañes, en låång gata med en hel hög universitet, och skrev ner alla telefonnummer som jag kunde hitta, till folk som letar rumskompisar. Jag har bestämt mig för att åtminstone ringa till tre av de där personerna imorgon. Om jag vågar. Att prata på spanska är läskigt. Att prata i telefon på spanska är läskigare.

Ikväll, eller ja, i natt, anordnar skolan en 70-talsmaskerad. Klockan är nu 20.45 och jag vet ännu inte vad jag ska ha på mig. Om man är utklädd får man nämligen en gratis drink, så jag måste hitta på något. Laura, partybrud numero uno, går in för det hela och har i eftermiddags införskaffat peruk och glasögon. Det hade inte varit dumt att ha, men så långt tänkte självklart inte jag, så jag får ta vad jag har och hoppas på det bästa.

Om ni skulle få för er att skicka mig något, ett brev eller så (vilket tacksamt tages emot) så vore det bättre om ni skickade det till adressen nedan. Det är nämligen så att vi inte har någon nyckel till vårat brevfack och det ser lite misstänksamt ut när vi försöker lirka ut vår post..

Españole International House

La Nave

46003 Valencia

Annars har jag tagit bort kommentarblockeringen, så nu är det fritt fram för vem som helst att kommentra.

Nu ska jag gå hem och leta efter något 70-taligt i min stora garderob (typiskt bara att det inte finns mer kläder för det). Sen ska jag försöka hålla ut hela den spanska partynatten, en rejäl utmaning må jag säga, så ska jag ta tag i lägenhetssökandet ordentligt imorgon.

Hola amigos!

Jag kan inte förstå att det redan har gått över en vecka. Över en vecka sedan jag packade ner de sista sakerna, men inte min svarta favorittröja. En vecka sedan jag satt och grät på tåget upp till Stockholm och jag sa till den trevlige mannen bredvid mig att jag aldrig varit riktigt bra på att säga Hej då. Vilket inte var riktigt sanning. Jag har nog alltid varit ganska bra på att säga Hej då, men den här gången var det annorlunda. Det var över en vecka sen jag kände en panikvåg skölja över mig när jag stod i kön till flygbussen som skulle ta mig ut till Skavsta. Det var då jag insåg att dit jag skulle åka väntade ingen på mig, och det skulle inte finnas någon vid min sida. Jag skulle vara helt ensam. Jag var helt ensam. Men det var också en vecka sedan jag gick av planet och möttes av värme och sol och all underbar spanska. Det var en vecka sedan jag träffade Lovisa, en härlig umetjej som jag delade transfer med, som visade sig bo på samma gata som mig och som jag träffat varenda dag sedan vi kom hit. Det var en vecka sen jag nervöst öppnade dörren och ropade försiktigt ”hola?” och blev varmt välkomnad av Laura och Stefanie, två jättesnälla tjejer som jag redan från första stund trivdes jättebra med. Det var över en vecka sedan jag steg in i mitt rum som skulle var mitt hem de kommande 4 veckorna, ett rum med en minst 1,50 säng, ett rum med utsikt över den stora parken och Valencias centrum i bakgrunden, ett rum med den största garderob jag någonsin sett!

Så ja, även om det kändes lite hårt i början trivs jag, jag stormtrivs till och med, och med en vecka i bagaget har jag redan varit med en hel del:

- Paellaparty och Sangria en måndag
- Kackerlacksjakt i köket
- Sofistikerad tisdagskväll med rödvin och flamenco
- ”Agua de Valencia” och spaning efter söta spanjorer på Plaza de la Virgen
- Sömnlösa timmar på grund av den hårt trafikerade gatan utanför mitt fönster (och jag som trodde att det skulle vara lugnt på sjätte våningen)
- Införskaffat en flaska vin på mataffären för 10 spänn som än så länge pryder mitt nattduksbord
- Stolt tvättat mina kläder själv och hängt ut dem på tork
- Rullat upp gardinen på morgonen, studerat vad folk utanför har på sig och på så vis bestämt mig vad jag ska ha på mig
- Blivit riktigt nöjd över mitt nya budgetblock där jag klistrar in kvitton och skriver upp alla mina utgifter (vi får väl se hur länge det håller…)
- Kommit fram till att jag är en tiquismiquis – alltså en extremt ordningssam människa som anser att var sak har sin plats
- Känt mig riktigt säker på mina lektioner och inte alls blivit så nervös av att prata inför andra.
- Och det bästa av allt; DET FINNS DULCHE DE LECHE!!

Hemlängtan kommer och går och vissa dagar tänker jag nog lite för mycket på er där hemma men jag försöker njuta av varje dag jag får vara här i Valencia. Varje dag är en utmaning och det händer alltid något. Sen kan jag alltid se fram emot julen, för den som väntar på något gott…

Hasta luego amigos!

Ps. Mitt spanska telefonnummer är +34693910749
Ps 2. Min adress är Avda. Primado Reig 109 pta 11, 46009 Valencia
Ps 3. Jag har körkort!
Ps 4. Jag saknar min cykel
Ps 5. Jag saknar er.