m finns det mycket mer att titta på.Än så länge är det såpass varmt att man kan vara ute på kvällarna utan att behöva ta på sig jacka, en lite varmare tröja räcker. Och det som redan är i slutet på oktober! Det är också tillräckligt varmt för att jag ska bli alldeles för varm för vad som anses vara fräscht när jag cyklar på min fina lilla bmx-cykel. Det är som ett träningspass varenda gång.
Jag blev utsatt för ett mordförsök för ett par dagar sen. Det visade sig att det tyska paret jag nu bor med går på samma gym som jag. De frågade om jag ville med på Body Pump och jag tänkte att det vore ju trevligt. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men så länge jag kan minnas har aldrig "street" betytt "trottoar" (så kanske borde jag skylla mig själv, och kalla detta för ett självmordsförsök...) men tyskarna hade redan satt av i ett jäkla tempo. Jag hade visst glatt tackat ja till att cykla i buss- och taxifilen... Mina ben har nog aldrig gått så snabbt, och mitt hjärta slog än snabbare. Som tur var protesterade min lilla cykel ganska snart genom att kedjan hoppade. Två gånger. Ett par svarta och oljiga händer senare sicksackade jag mellan de gående på trottoaren istället. Mycket bättre.
Annars trivs jag väldigt bra här på Peris Brell. Mitt rum är litet men med mina saker där och nu när rökluk
ten försvunnit är det faktiskt ganska mysigt (även om det inte syns på bilderna). Om man jämför med utsikten från Primado Reig är den numera något mer begränsad, men jag klagar inte, det finns ingen trafikerad gata och istället njuter jag av tystnaden från en jättefin "innergård" (se nedan, 
och nej, jag bor inte i ett fängelse). Lägenheten är väldigt lyhörd, just nu spelar grannen 80-talsklassiker på högsta nivå och jag brukar vakna minst en gång om natten när tyskarna härjar i köket. Jag tycker nog att de har tagit den spanska seden att sent lite väl långt. Att äta 22.00 är sent, 01.00 är bara överdrivet. Fransosen är trevlig, vi brukar prata om vädret och vad vi gjorde igår och andra saker som är lätta att prata om på spanska. Nunnan ser jag ibland. När hon går ut från lägenheten eller när hon kommer hem. Eller när hon hämtar något i köket för att sedan genast gå tillbaka till sitt rum. Hon ser åtminstone snäll ut.
Jag har också blivit lite mer spansk skulle jag säga. Jag kommer allt oftare försent till saker, häromveckan tvättade jag 00.00 på natten och i fredags gick jag och Lovisa på spanskadubbad bio. Som började 01.00. Men det tar på krafterna att ställa om sig, och DELE-kursen har väl sin del i det hela också, för jag dricker mer kaffe än jag någonsin gjort. DELE-kursen går bättre, den är tung men nu känns den i alla fall genomförbar. Jag ska allt klara detta.
Its ok, I'm alright,
I'm just a little rough around the edges of this life
Play it cool,
you can always follow bread crumbs in a line when you are lost
Jag upptäckte just att det finns en balkongtittartant på andra sidan gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar