nothing, nobody, right & wrong

Jag har kommit på varför jag inte orkar skriva. Det är för att jag aldrig orkar leta fina bilder. Och det beror på att jag aldrig hittar några. Sen har jag alldeles för dåligt letartålamod. Flickr borde vara en guldgruva men på något sätt måste jag söka på fel ord för jag får endast upp bilder på antingen metalband eller tråkiga hemmakort (som för rätt personer säkert är jättefina men för mig är de oanvändbara). I ren protest tänker jag därför inte lägga upp några bilder. Dessutom är jag hungrig och Mårten bör vara här om två minuter så att jag får gå på lunch. Mårten som förövrigt blev dagens räddare i nöden när jag handfallen inte visste vad jag skulle göra när den lilla tanten, som hade sådan tinnitus att hon inte hörde vad jag sa, brast i tårar för att hennes man just gått bort. Jag ville bara springa runt receptionsdisken och krama om henne men jag vågade inte. Främst för att första blicken hon gett mig var en "Suck, dagens ungdom, de bryr sig inte om de äldre" men också för att jag blivit tvungen att låta henne vänta för att jag varken fick tag på Susanne eller Mårten. En sådan där blick till var hon inte sen med. Så jag tror att vad hon behövde var ett snällt leende från någon i hennes ålder och Mårten var som gjord för jobbet. Själv gick jag bak och gav mig mig själv en klapp på axeln och tänkte "bättre lycka nästa gång".