Fylleblogg

Hej allihopa!
Nu har jag precis kommit hem från en hel natts dansande. Klockan är ungefär 08.20 och jag har ingen ångest what so ever. Igår gjorde jag det sista Dele-provet jag någonsin kommer göra och jag är så sjukt nöjd att jag höll ut till sista dagen trots att den jäkla kursen höll på att döda mig. Den känsla av lättnad jag känner just nu går knappt beskriva med ord men jag kan lova er att det känns fruktansvärt härligt.
Jag vet inte egentligen hur det gick på provet men ska jag vara ärlig så, för en gång skull, bryr jag mig inte. Det viktigaste är att jag har tagit mig igenom alltihop och att det äntligen är överstökat.

Gött mos Ellinor!

Imorgon (eller ja, senare idag..) blir det asiatisk buffé och sedan film. Och det bästa av allt är att jag kan göra det med gott samvete för jag har varken läxor eller prov att tänka på! Wihoe!!

Chaqueta nueva

Ännu en kväll utav pluggstrejk. Det är väl bara att inse att jag inte redo för studier riktigt än. Istället ägnade jag kvällen åt min nya favorithobby - Mp3:n på högsta nivå och dansa på precis varenda kvadratcentimeter av mitt lilla rum.

Danstoppen:
1. Mitt Gullbergs Kaj paradis - Håkan
2. El telefono - Wisin Y Yandel
3. On the radio - The Concretes

Nu kanske jag kan få lite gjort. Fast är klockan 22.27? Hm, då börjar ju det där programmet på tv.. Imorgon får det bli istället. Läxorna alltså. Och vet ni vad? Jag gör min sista vecka på Dele-kursen nu. Oh yes.

11:11 11/11 - Jag såg det!

Förra torsdagen var en sådan dag då jag hellre skriver listor på allt som ska göras än faktiskt gör det som står på listan. En lång lista blev det till slut och jag bestämde mig för att stanna hemma och plugga hela helgen.

Det gick väl sådär. Men är det 25 grader och sol i början av november måste man passa på och jag hade en väldigt trevlig helg.

Fredagen började med tapas och jag träffade Danja, den schweiziska tjejen jag gick i samma klass som första veckorna, som nu kom och hälsade på.

På lördagsmorgon skulle det ätas chokladfrukost men har man varit ute kvällen innan händer det lätt att man kommer efter att den slutats serveras. Istället letades det pizzor men Valencians bästa ställe hade visst också stängt. Typiskt. Och jag som ska sitta hemma och plugga. Klockan hann bli rätt mycket vid det här laget så det fick bli lunch istället. Min första paella. Smakligt men läskigt. Man vet ju inte riktigt vad allt är som man får på tallriken. Jag hörde om någon som hade fått kanin i sin..

Översättning: Använd inte bilen om det inte är nödvändigt

Ett besök på fnac (en stor bok- och teknikaffär) senare var jag en stolt ägare till en av de snyggaste påsarna jag sett. Vi strosade mellan de små stånden vid tjurfäktningsarenan och i affärena nära skolan men tillslut tog mitt dåliga samvete över och jag bestämde mig för att cykla hem. På vägen åkte jag förbi parken och såg att det var en stor ramp uppbyggd där. Jag trodde att det var någon slags skateuppvisning och jag tänkte att jag bara måste stajla lite med min fina bmx-cykel. Men det visade sig vara en skidbacke! Mitt i Valencia. Helknäppt.

Som ni redan kanske har listat ut blev det inga läxor gjorda den kvällen heller. Hallå, man kan ju inte plugga på en lördagskväll! Istället bjöd Laura hem mig till min förra lägenhet och vi kollade på norsk skräckfilm och åt pop corn.

Söndag, ännu en solig söndag (jag förstår nu varför det heter Sunday) började med ett besök på marknaden utanför Mercado central. Där införskaffades det sockar och örhängen. Men sedan lyckades jag på något konstigt sätt få mig själv att tacka nej till att gå med till den asiatiska buffén, med hur mycket glass man kan äta till efterrätt, för att istället åka hem. Äntligen blev det lite gjort och jag somnade nöjd på söndagskvällen.

Jag fick förresten också gjort lite planering av min interrailresa men jag behöver eran hjälp. Man kan nämligen köpa en bok där hela europas tågtidtabeller finns med. Tänkte att det vore en fördel att ha en sådan men jag kan inte förstå om jag ska köpa November edition eller December edition. Det känns ju logiskt med december men läser man texten här nedan blir åtminstone jag förvirrad. Men sen är ju inte min engelska den bästa heller.

Tack på förhand och i väntan på era svar saluterar jag er högaktningsfullt,

Ellinor Larsson

Utpumpad

Efter fyra veckor av dele, ryggont och förkylning har min kropp och hjärna strejkat hela helgen. I lördags vaknade jag 11 men kom inte ur sängen förrän 15. Jag orkade helt enkelt inte. Och inget plugg blev det inte heller. Det gick bara inte och tillslut accepterade jag att jag inte skulle få något gjort.

Inte heller måndagen blev vidare energisk. Efter två timmar, då jag gäspat fler gånger än vad jag förstått vad läraren pratade om, bestämde jag mig för att gå hem. På vägen gick jag förbi en man som hade fäst ett rep i en lykstolpe och bundit fast det runt halsen. Det fanns inga möjligheter att han skulle kunna hänga sig, han stod bara där som i en tyst protest. Jag vågade inte fråga varför och för att skaka av den obehagliga känslan det gav mig gick jag in i den lilla mysiga teaffären och unnade mig två sorters ananaste. Och ja, jag gjorde det igen. Jag köpte mig en påse med tomatskorpor och upp hela på en gång. Men istället för att må illa slocknade jag och sov i ett par timmar.

När jag vaknade igen kändes allt lite bättre och jag fick faktiskt lite läxor gjorda. Nu ska jag gå och lägga mig igen. Min hyresvärd har varit här med en ny kudde till mig och jag har två program Gossip Girl färdigstreamade. Det kan ju inte bli annat än en god natts sömn på det.

Höjdpunkt från förra veckan: Vi var på konsert i huset där man försöker bevara valencianskan --> vi förstod inte så mycket av presentationstalet, men det var en mycket mysig kväll ändå. Emma Get wild fick mig att le när de skulle spela i baktakt och alla tre började i "rätt" takt. Ett nytt försök, un dos tres, och det gick bättre. Huvudakten, australienske Aaron Thomas, fick mig att rysa med sitt underbara vibrato.

Och just det ja, lägenhetsvisningsmiddag med tacos i lördags också. Vänner och ett nytt beroende --> Gossip Girl på internet.

You know you love me

Bilderbok

Sedan jag tagit kommentaren från Daniel lite allt för väl på orden och skrivit en halv bok, tänkte jag nu kompensera och lägga upp lite bilder istället;

Min första klass; Jong (som kom ända ifrån Sydkorea) Danya, Jaquelin, Sam (en 40-åring som ibland betedde sig som en 4-åring men bjöd alla tjejer på choklad) och Isabel.

Lasagnemiddag i lägenheten på Primado Reig

Stefanie, föredetta rumskompis, och Jimmy, Dele-klasskompis

Stefanie och Laura i sina snyggaste 70-talsutstyrslar

Innike, Stefanie, Lovisa & Jayson


Klass nummer 2
Jong, Luis (lärare), Mike, Amanda och Merche (lärare)


Så här kan en handväska se ut när man varit på flygplatsen och vinkat av någon. Det skulle väl vara det enda positiva med att folk åker härifrån.

Såhär kan Ellinor se ut efter att hon åkt buss i en halvtimma bara för att komma till HM :)

Nattetid

Såhär mycket såg jag och Lovisa när vi tittade på den årliga Cabalgatan

Men 40-åringens paraply piffade upp tillvaron :)

Storm
(Ska jag vara ärlig, ni får inte skratta, så hade jag förberett mitt pass, lite pengar och min mobil på nattduksbordet innan jag gick och la mig. Här snackar vi riktigt höstoväder!)

Pluggkväll med Laura och Amelia (fransyskan som flyttade in efter Stefanie åkt hem)

Oh nej, det är inte stenar, det är så mycket bättre än så, det är godis! Jag lovar!

Jag och Lovisa på en av Valencias gigantiska biografer. Vi fick ta hissen upp för att komma till våran sal.

En solig söndag i parken

Tallar och palmer om vartannat

Te acuerdas mandi? Los árboles de los dinosaurios, o tal vez debo decir dinofambrios :)

Det är lite Sydney över Valencia

Jag undrade just hur palmerna kunde växa så bra uppe på bron.

Det känns som om det är förståeligt om man blir irriterad på rödljusen här..

Laura i lördags när vi var ute och dansade och drack öl med smak av tequila. Jag har smakat bättre. Men enligt Julia borde jag ge den en andra chans.

Nu har jag precis proppat i mig en hel påse med tomatskorpor. Jag ska ge er ett tips: Gör inte det. Man mår inte så bra efteråt.

Vi hörs snart igen.

Balkongtittartanter

Det fenomenet är ganska vanligt här i Spanien. Jag tror att det har att göra med det behagliga vädret. Tanterna fryser inte när de står och tittar ned från sina balkonger och dessutom finns det mycket mer att titta på.

Än så länge är det såpass varmt att man kan vara ute på kvällarna utan att behöva ta på sig jacka, en lite varmare tröja räcker. Och det som redan är i slutet på oktober! Det är också tillräckligt varmt för att jag ska bli alldeles för varm för vad som anses vara fräscht när jag cyklar på min fina lilla bmx-cykel. Det är som ett träningspass varenda gång.

Jag blev utsatt för ett mordförsök för ett par dagar sen. Det visade sig att det tyska paret jag nu bor med går på samma gym som jag. De frågade om jag ville med på Body Pump och jag tänkte att det vore ju trevligt. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men så länge jag kan minnas har aldrig "street" betytt "trottoar" (så kanske borde jag skylla mig själv, och kalla detta för ett självmordsförsök...) men tyskarna hade redan satt av i ett jäkla tempo. Jag hade visst glatt tackat ja till att cykla i buss- och taxifilen... Mina ben har nog aldrig gått så snabbt, och mitt hjärta slog än snabbare. Som tur var protesterade min lilla cykel ganska snart genom att kedjan hoppade. Två gånger. Ett par svarta och oljiga händer senare sicksackade jag mellan de gående på trottoaren istället. Mycket bättre.

Annars trivs jag väldigt bra här på Peris Brell. Mitt rum är litet men med mina saker där och nu när röklukten försvunnit är det faktiskt ganska mysigt (även om det inte syns på bilderna). Om man jämför med utsikten från Primado Reig är den numera något mer begränsad, men jag klagar inte, det finns ingen trafikerad gata och istället njuter jag av tystnaden från en jättefin "innergård" (se nedan, och nej, jag bor inte i ett fängelse). Lägenheten är väldigt lyhörd, just nu spelar grannen 80-talsklassiker på högsta nivå och jag brukar vakna minst en gång om natten när tyskarna härjar i köket. Jag tycker nog att de har tagit den spanska seden att sent lite väl långt. Att äta 22.00 är sent, 01.00 är bara överdrivet. Fransosen är trevlig, vi brukar prata om vädret och vad vi gjorde igår och andra saker som är lätta att prata om på spanska. Nunnan ser jag ibland. När hon går ut från lägenheten eller när hon kommer hem. Eller när hon hämtar något i köket för att sedan genast gå tillbaka till sitt rum. Hon ser åtminstone snäll ut.

Jag har också blivit lite mer spansk skulle jag säga. Jag kommer allt oftare försent till saker, häromveckan tvättade jag 00.00 på natten och i fredags gick jag och Lovisa på spanskadubbad bio. Som började 01.00. Men det tar på krafterna att ställa om sig, och DELE-kursen har väl sin del i det hela också, för jag dricker mer kaffe än jag någonsin gjort. DELE-kursen går bättre, den är tung men nu känns den i alla fall genomförbar. Jag ska allt klara detta.


Its ok, I'm alright,
I'm just a little rough around the edges of this life
Play it cool,
you can always follow bread crumbs in a line when you are lost



Jag upptäckte just att det finns en balkongtittartant på andra sidan gatan.

Min nya guldgruva

Om jag trodde att förra veckan var jobbig så var den ingenting mot vad denna har varit. Jag skrev det förra inlägget i söndags, bekvämt hemma i min stora säng med mitt underbara svenska tangentbord, med intensionerna att gå till internetcaféet dagen efter. Som ni förstår blev det inte riktigt så. DELE-kursen var inte riktigt som jag tänkt mig och efter två dagar av hetstempo, 500 kilo läxor och inget socialt liv what so ever ville jag bara lägga mig ner och gråta. Så jag gjorde det. Och sen kändes det bättre. Sen pratade jag med pappa och då kändes det ännu bättre. Och just det ja, jag köpte mig lite godis också. Tänk vad lite socker kan göra.

Idag är det typ Valencias nationaldag vilket för mig mest betyder en ledig dag =). Det var precis vad jag behövde känner jag. Det blev sent igår, jag och Lovisa hade massa planer men spanjorerna jobbade emot oss; man fick inte köpa alkohol efter 22.00 på mataffären, det gick inga bussar efter 23.00 och de bygger höghus så att vi bara kunde se fyrverkerierna som nådde allra högst. Men trots att det spöregnade och vi inte fick tag på våra vänner måste jag säga att vi hade en väldigt trevlig kväll. Jag menar, ojojoj vilka goda popcorn vi gjorde, internetcaféet bortanför den gula hyundai-skylten kan man alltid lita på och vi fick äntligen köpa våra efterlängtade öl och medan vi virrade runt på gatorna i centrum hittade vi Inter Sport-affären som vi letat efter ända sen vi kom hit! Vi var lite överallt utan att egentligen göra någonting men ändå kom vi inte i säng förrän 04.00 på morgonen, Det spelar dock inte så stor roll när man har mörkläggningsgardiner till fönstren. När jag vaknar på morgonen har jag ingen aning om vad klockan är. Den kan lika gärna vara 7 på morgonen, som den var första gången jag vaknade, som 13.05, som den var nästa gång jag vaknade. Ni som känt mig sedan då vi hade klubbar som dubbeldusch och SiVaHa, när vi hängde 15 personer varje fredag, eller ni som varit ute och rest med mig på andra sidan jorden vet att vakna 13.05 INTE är normalt för min del. Men skönt var det =)

Nu kommer Lovisa hit om vilken minut som helst och då ska vi ta oss in och titta på den årliga Cabalgatan – en historisk parad som går genom staden. Jag hoppas bara vädret håller i sig, molnen börjar hopa sig (jag undrar just varifrån det uttrycket kommer) och det har duggat lite grann nu under eftermiddagen. Det är åtminstone behagligt varmt fortfarande.

Ciao ciao!

Ps: Jag har hittat min nya guldgruva – kinesaffären! Där finns allt man kan tänka sig, och billigt är det också!
Ps2: I min nya lägenhet som jag flyttar till på söndag, kommer jag ha internet och därmed slippa gå omvägen kring internetcaféet. Förhoppningsvis kommer jag kunna uppdatera bloggen lite mer regelbundet. Om nu inte DELE-kursen tar kål på mig.