What am I to you?

Igår var en bra dag. Idag är en mindre bra dag. Men det ser jag som ett tecken på att det faktiskt var en riktigt bra dag igår och därför tänker jag tänka på den istället trots att det är lätt att bli påmind om idag när jag fortfarande ligger kvar i sängen där jag har legat ungefär hela tiden ända sedan jag tidigt, tidigt i morse kom hem. Gårdagen. Den var fin. Många minnen som kom tillbaka och det där fullständiga lyckoruset infann sig igen. Jag kunde inte sluta le och jag skrattade åt alla glada studenter, åt vänner jag såg igen, åt Jimi som blev rädd för han trodde att alla stundentskyltar var bilder på kidnappade barn. Jag skrattade till och med åt att jag och Johanna skrattade, ni vet sådär härligt med munnen öppen så mycket som möjligt, lutandes lite bakåt, precis samtidigt. Jag skrattade så mycket att min moster som jag sprang på i plantaget måste trott att jag var full. Det var jag inte, för jag körde. Men jag kände mig full. Full på lycka. Och med den lilla gröna faran är det inga problem att hitta parkerings-
platser i Vargön. Där fick vi god mat och lyssna på jättefin sång. Och träffa glada studenter och stolta föräldrar. Stolta föräldrar med vett och etikett som säger att "nu är det fest" när de tappat ett glas vin i golvet. Vissa drack flädersaft medan andra fick så mycket vin att de blev alldeles trevliga och fnittriga. Studentmössor inspekterades och provades. Men du ska inte vara ledsen Johanna, du är i alla fall snäll. Och jag tänkte på att jag inte kom ihåg vad folk skrev i min mössa. Jag ska läsa i den nån dag. Kanske idag. Gårdagen. Söta karameller till en söt student med gladaste leendet, fina salt och pepparkar till en ursnygg student som bjuder oss alla på middag när hon lärt sig laga den och knäckebröd till en student som genast visste vad det var i paketet trots att det såg ut som en stor bakelse. Det är en lögn att försöka lura en knäckebrödsexpert. Till sist Gin och tonic, som innehåller just gin och tonic, till två coola tjejer (ni vet coola för att de redan tagit studenten och nu kommer och grattar och kramar och äter och säger kloka visdomsord som "festa hela natten nu" och "tänk inte på morgondagen, drick tills du stupar") som redan fått lite för mycket vin för vad som anses vara acceptabelt att dricka hemma hos sin chef men som ändå på något sätt lyckades hålla sig på en perfekt nivå hela natten igenom. Det var en bra dag igår och nu ska jag göra det bästa som går av den här dagen. Jag tänkte gå och köpa godis och sedan titta på film i goda vänners lag. Det är ju ändå nationaldagen och det måste firas.

Till Hästen med kärlek.

Slow dance

Have you ever watched kids on a merry-go-round
Or listened to the rainslapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight
Or gazed at the sun into the fading night?

You better slow down
Don't dance so fast
Time is short
The music won't last

Do you run through each day
on the fly
When you ask "How are you?"
do you hear the reply?
When the day is done,
do you lie in your bed
With the next hundred chores
running through your head?

You'd better slow down
Don't dance so fast
Time is short
The music won't last

Ever told your child,
We'll do it tomorrow
And in your haste,
not see his sorrow?
Ever lost touch,
Let a good friendship die
'Cause you never had time
to call and say "Hi"?

You'd better slow down
Don't dance so fast
Time is short
The music won't last

When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift....Thrown away...

Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over.

i think i need a new heart

jag har varit kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort.

.

Hela världen är så underbar, bara man får ett svar

Jag har nu på morgonen upptäckt fördelar, och nackdelar, med att vara en sisådär 10-12 cm längre.

- Jag når upp till översta hyllan i tvättstugan.

- Halva jag syns i badrumsspelgeln.

- Halva jag försvinner i min spegel inne på mitt rum.
- Det är en helt annan grej att göra något så vanligt som att bädda sängen. Täcket är liksom inte där det brukar vara. Är det inte intressant hur muskelminnet fungerar? Ungefär som när man spelar piano. Vissa låtar bara finns där i fingrarna.

Jag har blivit bättre, det har jag. Högklackade skor är inte länge den katastrof det en gång innebar. Och jag gillart.

Oslo och 17 maj till helgen.

Tre guldtjejer och tre par guldskor.

Kan det bli bättre?

Ps. Jo det kan det. Med resekit på bussen. Oh yes.

Dagens:

nyhet: JAG KLARADE DELE-PROVET OCH DET KÄNNS HUR GÖTT SOM HELST!

låt på hjärnan: Kate Nash ~ We get on

fina bild:



händelse: Sofie Persson har tagit körkort

mysigaste: Att solen som går ner över Uddevalla reflekteras i fönstret på andra sidan och bländar mig där jag sitter.

godaste: De torkade jordgubbarna jag köpte på Willis och åt upp i solen. Eller möjligtvis kiwin jag hade till efterrätt, som var alldels perfekt mogen.

jobbigaste: Att det 15.59 ligger två annonser ute i brevlådan när den, enligt mig, borde varit tom plus att det kommer in ovanligt mycket folk den sista timman att jag inte hinner uppdatera klart här..

bästa: Vårvädret som får alla, inklusive mig, på gott humör :)

inställning till kvällen enligt min Mp3-guru*: Nina Kinert - High Heels

-saturday night is coming, saturday night is on for her and even though she's tired, this will put her on. standing in her bathroom, while putting her makeup on, she feel so very pretty while putting her high heels on..-

*Jag har på senaste tiden roat mig med att låta min Mp3 bestämma min inställning till diverse saker. Tillexempel min inställning till den kommande arbetsdagen i Uddevalla eller om jag ska köpa de där skorna jag såg som egentligen var lite för dyra. Sedan tolkar jag budskapet i låten och bestämmer mig sedan hur jag ska göra eller känna mig. Lite som ett horoskop.


Kunde inte sagt det bättre själv. Fast kanske med fredag då istället. Nu får jag bara se om Johanna orkar ta sig till Vänersborg. Annars ska jag fira att jag klarade DELE ändå.

"I don't know your timetable
I don't know your face off by heart
but I must admit that there is a part
that still thinks that we might get on
that we might get on"

nothing, nobody, right & wrong

Jag har kommit på varför jag inte orkar skriva. Det är för att jag aldrig orkar leta fina bilder. Och det beror på att jag aldrig hittar några. Sen har jag alldeles för dåligt letartålamod. Flickr borde vara en guldgruva men på något sätt måste jag söka på fel ord för jag får endast upp bilder på antingen metalband eller tråkiga hemmakort (som för rätt personer säkert är jättefina men för mig är de oanvändbara). I ren protest tänker jag därför inte lägga upp några bilder. Dessutom är jag hungrig och Mårten bör vara här om två minuter så att jag får gå på lunch. Mårten som förövrigt blev dagens räddare i nöden när jag handfallen inte visste vad jag skulle göra när den lilla tanten, som hade sådan tinnitus att hon inte hörde vad jag sa, brast i tårar för att hennes man just gått bort. Jag ville bara springa runt receptionsdisken och krama om henne men jag vågade inte. Främst för att första blicken hon gett mig var en "Suck, dagens ungdom, de bryr sig inte om de äldre" men också för att jag blivit tvungen att låta henne vänta för att jag varken fick tag på Susanne eller Mårten. En sådan där blick till var hon inte sen med. Så jag tror att vad hon behövde var ett snällt leende från någon i hennes ålder och Mårten var som gjord för jobbet. Själv gick jag bak och gav mig mig själv en klapp på axeln och tänkte "bättre lycka nästa gång".